Tob 8

a 2. Tob 6,8

b 4. Tob 6,18

c 5. Ps 148,1

d 6. 1 Mos 2,7,18

e 16. Tob 7,11

f 20. 1 Mos 29,27

g 21. Tob 10,10

Tobias äktar Raguels dotter.

1 Då de nu hade slutat måltiden, förde de Tobias in till henne. 2 Men när han skulle gå ditin, kom han ihåg vad Rafael hade sagt. Han tog alltså den glödande rökelseaskan och lade fiskens hjärta och lever på den och rökte därmed. 3 Då nu den onde anden kände lukten därav, flydde han ända bort till Övre Egypten, och där band ängeln honom.

4 Men när dörren hade blivit stängd om dem båda, stod Tobias upp ur sängen och sade: »Stå upp, min syster, och låt oss bedja att Herren ville visa oss förbarmande.» 5 Och Tobias bad och sade: »Lovad vare du, våra fäders Gud, och lovat vare ditt heliga och härliga namn evinnerligen. Dig love himlarna och alla dina skapade verk. 6 Du skapade Adam och gav honom Eva, hans hustru, till hjälp och stöd. Från dem leder människosläktet sitt ursprung. Du sade: ’Det är icke gott att mannen är allena; vi vilja göra åt honom en hjälp som är honom lik.’ 7 Och nu, Herre, det är icke av otuktig begärelse som jag tager denna min syster till äkta, utan jag gör det i all ärbarhet. Så bjud då att förbarmande må vederfaras mig, och att jag med henne må få uppnå en hög ålder.» 8 Och hon sade gemensamt med honom: »Amen.» 9 Sedan sovo de båda lugnt hela natten.

Men Raguel stod upp, och gick ut och grävde en grav. 10 Ty han tänkte: »Också denne kommer nog att dö.» 11 När Raguel kom tillbaka hem, 12 sade han till sin hustru Edna: »Sänd en av tjänstekvinnorna för att se efter, om han är vid liv. I annat fall vilja vi begrava honom, så att ingen får veta något härom.» 13 Och tjänstekvinnan öppnade dörren och gick in och fann dem båda sovande. 14 Hon gick då ut igen och omtalade för sitt husbondfolk att han levde.

15 Då lovade Raguel Gud och sade: »Lovad vare du, o Gud, med allt lov som rent och heligt är. Dig love dina heliga och alla dina skapade verk; ja, alla dina änglar och dina utvalda love dig evinnerligen. 16 Lovad vare du för att du har berett mig glädje; det har icke gått mig såsom jag fruktade, utan du har handlat med oss efter din stora barmhärtighet. 17 Lovad vare du för att du har förbarmat dig över dessa två, sina föräldrars enda barn. Gör barmhärtighet med dem, o Herre. Ja, låt dem framleva sitt liv i hälsa, och låt dem därunder få njuta glädje och barmhärtighet.» 18 Därefter befallde han sina tjänare att kasta igen graven.

19 Sedan gjorde han åt dem ett i bröllop, som varade i fjorton dagar. 20 Men innan bröllopsdagarna hade gått till ända, besvor Raguel honom att icke fara därifrån, förrän de fjorton bröllopsdagarna voro förlidna. 21 Därefter skulle han få ut hälften av Raguels ägodelar och så välbehållen vända tillbaka till sin fader. Och han tillade: »Det övriga skall du få, när jag och min hustru äro döda.»

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g